Idag stod stafett på programmet i orientering. Jag skulle få springa i ett fantastiskt lag bl a tillsammans med min underbara sambo. Taggad som tusan var jag och när Johan kom på upploppet såvisste jag att vi hade en bra tid på gång.

Johan växlade över till mig och jag springer mot startpunkten. Tyvärr stannar jag aldrig vid startpunkten och läser in mig på kartan. Jag rusar glatt vidare till magkänslan säger att jag är helt fel. Jag ignorerar magkänslan och springer på. När jag säkert sprungit en kilometer så inser jag äntligen att jag sprungit helt fel. Det är bara att vända och springa tillbaka till start.

Sedan gick orienteringen som en dans, tyvärr med väldigt stumma ben. Reflektion av loppet, lyssna alltid till magkänslan, i alla lägen!!!