Livets Vackra Ting

 

När jag själv inte är uppmärksam och ovillig till att se att livet går lite för fort så har jag en kropp som säger stopp. Idag är en stopp dag, en dag i vila. Många planer fanns på dagens agenda och jag fick stryka varenda en när fibron tog tag i mig och det blev en dag i soffan. Jag har länge haft på känn att det är stressigt runt mig och att jag vill så mycket med arbete och fritid. Kroppen talar med mig och ofta väljer jag tyvärr inte att lyssna på den. Det handlar om trötthet, små yrselanfall under dagarna och att jag glömmer vad jag har lovat till bl a mina barn. När dessa signaler kommer har det gått för långt. 

 

Nu drar jag i handbromsen och behöver tänka på återhämtning. Jag vet att jag vill vara med överallt och vara delaktig men nu behöver jag säga stopp. Säga stopp till det som tar min energi och säga ja till återhämtning. Min reservbank är inte så stor vilket jag vet om och som jag struntar i men nu går det inte längre. Nu behöver jag se över min vardag där det finns plats för återhämtning.