/ Allmänt / Filosofiska tankar /

Kroppshets

(null)

Under tre fantastiska och sorgsna avsnitt med underbara Mia Skäringer som pratar kring Kroppshets har en klump och igenkänningsfaktor växt i magen. Även om ag inte har haft anorexi eller bulimi har jag ändå ätstörningar. Precis som Mia har jag slagit på mig själv i alla år gällande min kropp och utseende. Jag har lagt ner sååå mycket tid och kraft på att leta fel på min kropp även under den tiden jag hade min målvikt. 

När jag har tittat på mig i spegeln har jag alltid tittat med ett väldigt kritiskt öga som granskat hyn, ansiktet som är rött och med plitor, magen med sina valkar, dessa valkar som jag nypt i och känt mig illamående över. Tänkt att jag behöver börja träna ännu mer och i synnerhet magen så att den blir platt. Tankar har även kommit att det är ändå ingen idé att göra något så då kan jag ju lika bra äta lite extra, ta ett extra glas vin, gömma godispappret så att ingen kommer på mig mm mm. Jag skulle kunna beskriva allt jag sysselsätter mig med i det oändliga. 

Mias program är ett viktigt program kring hur vi hetsar oss alla. Jag fick mig själv en rejäl tankeställare kring hur mycket tid som jag har lagt ner på att slå på mig själv, hur jag ser på mig själv i spegeln. Under många år har jag övat på "att jag duger precis som jag är" och jag vet att jag har kommit långt i min resa i att veta att jag duger förutom när det gäller min kropp. Där är jag kvar i tankar och känslor som jag har haft sedan jag gick i högstadiet. I dem känslorna och tankarna har det inte hänt speciellt mycket.

I Mias program framträdde andra personer som berättade hur de såg på sig själva och det var synnerhet en kvinna, Anna, som berättade att hon till slut fått nog. Att få höra henne beskriva sin resa var som att ett litet frö såddes hos mig och fröet börjar sakta gro. Nu följer jag henne och andra kvinnor på Instagram kring kroppspositivism vilket för mig är positivt och min syn på mig själv börjar sakta, väldigt sakta, ändra form. Det får helt enkelt vara slut nu...jag fyller 52 år nästa år och nu räcker det med destruktiva tankar och blickar på mig själv. Det är dags att krama mig själv i vetskap om att hela jag duger precis som jag är❤️.

Tack Mia Skäringer, Stina Wollter, Anna och alla ni andra som delade med er av era tankar kring Kroppshets och ni fick min dörr till mitt inre att försiktigt öppna sig.