Mata sitt tomma hål...
Jag läser just nu denna fantastiska bok som ger mig många aha-upplevelser. Jag har även lyssnat till denna kvinna, Geneen Roth på Oprah. Geneen talar om att vi matar våra tomma hål vi har i oss, en del matar med alkohol, andra med sex och väldigt många med mat bland annat jag själv.Idag var en sådan dag då jag matade mig själv med extra mycket smörgås. Jag var inte mer hungrig utan handen levde sitt egna lilla liv mellan smörgås, smör och mun. Jag har ett tomt hål i min själ idag eller rättare sagt det känns tomt. Jag har funderat mycket över den känslan, varför jag känner mig tom när jag lever ett rikt och värdefullt liv. Jag har inte kommit på vad känslan står för ännu bara vad den är sprungen ur.
Känslan uppstod vid reflektion kring hur olika det kan vara vid möten. Vid en del möten fylls jag av liv och lust till förändring vid andra möten så känns det bara tomt, ingen kraft utan bara sorg. Min känsla är ifrån just ett sådant möte som efterlämnar en stor sorg och besvikelse. Jag lägger absolut inte över känslan på någon att det är någons fel utan känslan är bara min. Viktigt här för mig är att se och känna känslan och att se vad tomheten står för och inte fylla den med mat. Det är ett mönster jag har haft i hela mitt liv skillnaden nu är att jag börjar bli medveten om den. Förr åt jag bara utan någon som helst eftertanke utan för att döva alla mina känslor. Maten blev till något som var skuldbelagt,som var fult och ingen ide att ändra på. Jag är på väg ur detta destruktiva seende till mat och jag faller dit med jämna mellan rum. Ofta är det när jag själv är i obalans.
Detta med möten är också intressant att reflektera kring. Hur det ibland bara känns konstlat och att vi är inte närvarande i oss själva vid vid mötena vilket ger en sorgsen eftersmak. Ibland är vi hur närvarande som helst både till oss själva och till andra då vår behållare fylls med liv och kärlek.
Livet är spännade och vinglig på samma gång.