Livets Vackra Ting

Idag var det Gustavs dag när det gällde att tävla. Glatt åkte vi iväg på OK Tors ungdomstävling. Roger och jag hade bestämt oss för att agera föräldrar och inte tävla själva. Jag vet inte riktigt vilket som är mest pirrigt, springa själv eller att hejja. Jag tror nog det senaste. Att vara kvar och vänta är riktigt kämpigt för mina nerver i synnerhet när jag får veta att det är ett krångligt område med mycket stigar att hålla reda på. Många tankar far runt i huvudet om vad som kan hända på vägen. 

 

Gustav kom i mål och rätt så nöjd med dagens tävling, bommade tvåan och sjuan. Jag kunde lugna ner mig och tänka att nästa gång springer jag och får höra om hans lopp efteråt,det passar mig utmärkt. Det är ändå väldigt roligt att stå och hejja vid mål och se leendet när han springer på upploppet :-). Nu laddar vi om till nästa tävling nästa helg. Det ser jag fram emot.