/ Allmänt /

Energifyllda diskussioner

Jag gillar verkigen diskussioner som fyller mig med tankar och samtidigt fyller dem mig med energi. Diskussioner som böljar fram och tillbaka utan några givna svar. I dessa diskussioner som våra värderingar ställs på spets samtidigt som det inte finns några rätt och fel. Att kunna blicka vidare och bortom sina värderingar. Reflektera kring olika betydelser och se vad som egentligen finns bakom det vi ser. 
 
Jag har haft möjligheten att delta i en sådan diskussion där ämnet är fullt av värderingar kring saker och om det är ok att tillåta leken på förskolan. Vi diskuterade på jobbet detta med vapen och att leka krig på förskolan. Leken är alltid ett hett ämne att diskutera inom förskolan och hur barnen leker samtidigt som vad de leker. Är det ok att leka krig och att bygga pistoler av lego? Det var i detta vi diskuterade och där våra värderingar kom upp till ytan. Vi pratade om våra värderingar samtidigt som vi pratade om vad krigsleken egentligen står för. Kan vi skydda våra barn från att leka krig eller går det att utmana barnen och förstå vad krig egentligen betyder? På vilket sätt kan vi förklara för barnen på ett konstruktivt sätt vad som händer när vi blir "skjutna" på låtsas? Går det att helt förbjuda denna typ av lek och vad händer då? 
 
Dessa frågor ställdes och inga givna svar gavs. Diskussionerna var som vågor som böljade fram och tillbaka...kan det vara på det här sättet eller är det på det andra sättet...inga givna svar gavs. En del var väldigt bestämda i början men hade en helt annan tanke när timmen var slut. Det vi enades om var att observera och reflektera kring vad den här typen av lek egentligen står för...se bortom våra egna värderingar. Att se vad barnen egentligen leker.
 
En spännande timme med diskussioner högt i tak och där allas tankar och åsikter togs på allvar. Fylld med energi åkte jag hem från jobbet samtidigt som jag hade ett leende på läpparna. 
#1 / / Bosse Lidén:

Det är både ett svårt och viktigt ämne. Själv fick jag ingen pistol av mina föräldrar när jag var liten. Jag hade bra fantasi och hittade nästan alltid möjligheter. Samtidigt längtade jag efter att också ha ett "riktigt" vapen när vi lekte cowboys istället för mitt finger. Ändå var det aldrig någon som retade mig. Märkligt. Det viktigaste är att inte köra fast. Som med att sitta framför en dator/telefon och skjuta ihjäl figurer. Där spelar vi vuxna och framför allt föräldrar en viktig roll. De barn som skulle må bra av att göra annat har ofta pappor som istället stödjer det destruktiva med mina ögon sett. Där barnen istället behöver en annan närhet, tid, värme och helt andra värderingar. Kanske behöver barn från som kommer hit från krigsregioner få "leka av sig". Leka var inget bra ord men du förstår vad jag menar. Bearbeta sina hemska minnen. Helgkram Bosse