Womens Health Half Marathon
Nu var dagen här, dagen som jag skulle utmana mig själv i ett halv maraton. Jag har aldrig sprungit 21 km förut och jag var jätte nervös innan loppet. Dagen började med sol från en nästan klarblå himmel. En bra start :-).
Startbevisen hämtade och väntan på att loppet skulle börja. Det var en lååång väntan.
Jag tillsammans med min väninna Veronika som var lika vervös som jag.
Veronika i full fart, hon nådde sitt mål att springa under två timmar. Jag är så sjukt stolt över henne och att hon nådde sitt mål <3
Jag är även sjukt stolt över mig själv att jag nådde mitt mål, att klara av att ta mig runt banan på 21 km. En längd jag aldrig har sprungit förut. Någon tid hade jag inte satt som mål då jag inte hade någon aning om hur jag skulle lägga upp loppet och om jag skulle komma runt. Men det händer något när jag står på startlinjen och väntar på att få ge mig iväg. Det sitter någon envis jävel på mina axlar som talar om att jag kommer fixa detta. Denna jävel satt på axlarna under hela loppet vilket var behövligt i synnerhet de sista sex kilometrarna.
De första femton gick bra sedan var det envisheten som tog mig runt de sista sex kilometrarna. Det var väldigt skönt att komma i mål. Under hela turen hade jag min fantastiska hejjarklack med mig, Roger och Gustav samt Veronikas man Johan. Bättre stöd kunde jag inte ha. Roger påminde mig om min resa som jag har gjort de senaste sexton åren. Jag glömmer lätt bort det och det är skönt att jag har Roger som påminner mig. För sexton år sig var jag sjukskriven och tog mig knappt ut på promenad. Idag springer jag 21 km. Det känns fantastiskt och jag hade inte klarat det utan fantastiskt stöd av Roger.
Dags att börja ladda för Sälens Fjällmaraton :-).
... och jag blir stolt över dig bara genom att läsa detta. Mycket imponerande. Hur många dagar tog det innan du hade återhämtat dig? Triggar detta dig till att göra något liknande någon annanstans?
Kram Bosse