Livets Vackra Ting

 

Nu är det ett halvår kvar sedan fyller jag jämt och jag kan titulera mig "kvinna mitt i livet". Jag har en undran och det är hur kommer det att kännas att vara mitt i livet, vad innebär det och kommer jag att bete mig annorlunda. Troligtvis kommer det inte att ske några revolutinära förändringar mer än att jag får börja skriva 50. 

 

Även om jag vet om detta känner jag mig ändå påverkad av siffran 50 rent känslomässigt. Jag kan känna en viss stress över det jag inte har hunnit med att göra och att det finns mycket som jag vill uppleva samtidigt som jag känner att livet blir lite kortare rent åldersmässigt. Ibland känner jag nyfikenhet över vad kommande år kommer att vägleda mig samtidigt känner jag en sorg över att tiden/åren går så fort, att åren helt enkelt springer ifrån mig och att jag helt enkelt blir ifrånspringd. 

 

Det är med kluvna känslor jag ser fram emot 50 års dagen och att jag kommer vara "en kvinna mitt i livet". Jag kanske inte ska fundera så mycket utan att helt enkelt leva vilket jag å ena sidan tänker att det är det jag gör. Å andra sidan kommer funderingarna kring 50 och vad det innebär, kommer det att innebära något osv osv. Många tankar och funderingar kommer det säkert att bli/vara under hösten och jag får nog leva med att det inte kommer något svar ;-). Utan det får helt enkelt vara kluvet och att det är helt ok.