/
Allmänt /
Oj vad tiden går fort...
Inser att det har gått en månad sedan förra inlägget och att vi redan är i miiten av september. Det har ju hänt en hel del under denna månad. Ett mål och födelsedagspresent har avklarats, Sälens fjällmaraton. Vi sprang halvmaran och jag fick mersmak kring att springa traillopp. Denna tävling kommer vi säkert att göra om, det var en fantastisk upplevelse samtidigt oerhört fysiskt krävande. Men att springa/gå på kalfjället i solsken tar bort smärtan i benen och jag njöt otroligt mycket.
Jag har även njutit av en helg med min underbara dotter Marcela och hennes sambo Albin. Vi hade en härlig helg hemma hos dem i Stockholm och jag känner en sådan glädje att få samtala med dessa två kloka personer. Det är spännande att få dela upplevelser och tankar kring uppväxt, relationer, skilsmässa nu när de är vuxna. Dem ger ett helt annat perspektiv och jag som förälder kan samtala utifrån helt andra förutsättningar än när Marcela var yngre. De är så kloka och har så många funderingar och tankar kring relationer, livet..ja allt :).
När jag tittar i backspegeln och inser att tiden går fort så inser jag även att jag glömmer att stanna upp och ta en paus. Att stanna upp och andas, trycka på pausknappen för en stund. För mig är det väldigt lätt att rusa på, i synnerhet med jobbet som tar mycket energi av mig samtidigt som jobbet berikar. Jag behöver "bara" lära mig att trycka på pausknappen.;-).
Pausknappen är superviktig. Grattis till den prestationen. Jag är i samma båt. Härligt att prata vuxet med sina barn.
Kram Bosse