Livet lunkar på

(null)

Ligger i soffan efter ett skönt träningspass och reflekterar kring livet. Inse att livet lunkar på och ibland kan det kännas som att ingenting händer utan att dagarna bara rullar på utan innehåll. 
Ja livet lunkar på men stannar vi upp och reflekterar kring vad som hänt under dagen så inser i alla fall jag att det händer mycket. 
Om jag tittar på denna torsdag, en helt vanlig torsdag, så har jag varit med om många spännande möten och händelser. Morgonen började med avstämning tillsammans med ett arbetslag i förskolan, där vi förde diskussioner hur man arbetar och får ihop dagen utifrån de förutsättningar vi möts av. Det är alltid spännande att se när pedagoger kommer till sina insikter och tänker till samt är redo för nästa steg.
Efter mötet var det dags att bege sig till nästa förskola och nästa möte, ett samtal med föräldrar och pedagog. Möten med föräldrar ger mig en viss anspänning för vi för samtal kring det bästa dem har. I mitt yrke som specialpedagog möter jag många föräldrar och jag behöver alltid tänka kring hur jag för dessa samtal på ett så konstruktivt sätt där jag hela tiden har föräldrarna med mig. Ett gott samarbete är a och o för mig annars blir det mer tungjobbat. I det här fallet gick samtalet bra vilket kändes skönt.
När mötet var slut var det dags att bege sig till Kommunhuset. Där lunchade jag med min kollega och hade spännande samtal kring utveckling av förskolans verksamhet i kommunen. Jag hann med en snabbvisit till kontoret och jobba bort lite pappersjobb. 
Sedan dags för besök på en förskola för observation. Som vanligt är det spännande att möta barnen i verksamheten. En del barn kommer snabbt fram och vill prata medans andra står och kollar in en för att se vem jag är som kommer. Går det att lita på mig eller....
Avslutade dagen hemma med en del samtal och dokumentation. Sedan var det dags för ett träningspass tillsammans med familjen. Idag stod sprit träning på programmet och vi orienterade en bana i närheten av där vi bor. Det är kul att se alla olika åldrar ge sig iväg på sina banor, även oss äldre. 
Det är nu när jag ligger här i soffan och inser att dagen inte bara har lunkat på utan dagen har fyllts på med rika möten av olika de slag. Jag känner att jag behöver stanna upp och reflektera kring min dag, i synnerhet när jag känner att ingenting händer. Jag ser också att jag behöver pauser och återhämtning för att hålla mig på banan och inte trilla i stressfällan ännu en gång. 
Och livet det lunkar på!!