/ Allmänt /

Energifyllda diskussioner

Jag gillar verkigen diskussioner som fyller mig med tankar och samtidigt fyller dem mig med energi. Diskussioner som böljar fram och tillbaka utan några givna svar. I dessa diskussioner som våra värderingar ställs på spets samtidigt som det inte finns några rätt och fel. Att kunna blicka vidare och bortom sina värderingar. Reflektera kring olika betydelser och se vad som egentligen finns bakom det vi ser. 
 
Jag har haft möjligheten att delta i en sådan diskussion där ämnet är fullt av värderingar kring saker och om det är ok att tillåta leken på förskolan. Vi diskuterade på jobbet detta med vapen och att leka krig på förskolan. Leken är alltid ett hett ämne att diskutera inom förskolan och hur barnen leker samtidigt som vad de leker. Är det ok att leka krig och att bygga pistoler av lego? Det var i detta vi diskuterade och där våra värderingar kom upp till ytan. Vi pratade om våra värderingar samtidigt som vi pratade om vad krigsleken egentligen står för. Kan vi skydda våra barn från att leka krig eller går det att utmana barnen och förstå vad krig egentligen betyder? På vilket sätt kan vi förklara för barnen på ett konstruktivt sätt vad som händer när vi blir "skjutna" på låtsas? Går det att helt förbjuda denna typ av lek och vad händer då? 
 
Dessa frågor ställdes och inga givna svar gavs. Diskussionerna var som vågor som böljade fram och tillbaka...kan det vara på det här sättet eller är det på det andra sättet...inga givna svar gavs. En del var väldigt bestämda i början men hade en helt annan tanke när timmen var slut. Det vi enades om var att observera och reflektera kring vad den här typen av lek egentligen står för...se bortom våra egna värderingar. Att se vad barnen egentligen leker.
 
En spännande timme med diskussioner högt i tak och där allas tankar och åsikter togs på allvar. Fylld med energi åkte jag hem från jobbet samtidigt som jag hade ett leende på läpparna. 
/ Allmänt / Familj / Filosofiska tankar /

Att följa sitt hjärta

 
Just nu pågår stora diskussioner härhemma om vikten att följa sitt hjärta. Vad vill jag göra? Hur vill jag göra? är det ok att vara den jag är? Frågorna har väckts när Gustav kommer och talar om att han vill spela innebandy. Förvånad står jag bredvid och undrar vad som hände. Han har aldrig innan visat något intresse till att spela varken innebandy eller fotboll. När vi började diskutera så kom det ju fram att han ville komma in i killgruppen och få mer kompisar.
 
Minnen från min barndom kom över mig. Alla dessa gånger munnen har sagt ja fast hjärtat har sagt något helt annat. De gånger munnen har sagt ja så har det varit för att passa in, längtan att vara omtyckt och få bekräftelse. Förhoppningsvis en massa kompisar också. Nu hade jag många kompisar men jag kände att jag aldrig passade in, att jag egentligen ville göra något annat. Osäkerheten till hur jag skulle förhålla mig och rädslan över bli ensam kvar gjorde så att jag mer följde munnen än hjärtat. Tyvärr har dessa känslor följt mig långt upp i åldern. Nu när jag är mycket äldre följer jag mer mitt hjärta än min mun men det är inte alltid lätt. Rädslan att bli ensam kvar, att inte få vara med kan fortfarande göra sig påmind.
 
Det är här jag vill peppa Gustav, att följa sitt hjärta och sina egna intressen. Jag frågade om han trodde att han skulle få mer kompisar men det trodde han inte. Han berättade att hans intressen var skidor, orientering och Minecraft. Det var dessa aktiviteter han egentligen ville hålla på med. Vi diskuterade vikten av att följa sitt hjärta. Att göra det man själv är intresserad av och inte följa strömmen för att passa in. Det är inte lätt att vara barn och det är inte lätt att vara förälder till ett barn som inte följer normen i det samhälle man bor i.
/ Allmänt / Familj /

Syskonmys

 
En härlig syskonmys dag idag som avslutades med hemgjord pizza och film. Gustav var först hundvakt, vilket är helt fantastiskt. Att från att vara jätte rädd till att nu vara hundvakt, själv :-). Sedan var det läxförhör och pizza bakande. En härlig kväll att avsluta arbetsdagen på, att få möjligheten att fylla på med ny energi.
 
Jag är så tacksam över att få vara förälder till mina tre barn. Att se och få vara nära dem är helt fantastiskt. När jag ser i backspegeln och tänker på hur det var när dem var mindre fram till idag så ser jag verkligen att allt har sin tid. Under småbarnsåren var det mycket passa upp och känna att jag inte alltid räckte till. Nu när de är äldre så infinner sig en ny tid, tiden att sitta och prata kring livet, skolan erfarenheter. Där vi alla bidrar med våra upplevelser. Jag ser vilka underbara förebilder Gustav har i Marcela och Alexander. Mitt hjärta fylls av kärlek och tacksamhet. 
 
I sina stora syskon kan Gustav hitta stöd på sin slingriga och ojämna väg genom skolan, livet. De har erfarenhet hur skolans värld med kamrater, identitet och normativitet påverkar mig som person. Jag och Roger har också erfarenheter men vi är föräldrar och min upplevelse är att det är lättare för Gustav att relatera till sina syskon. Dem tjatar inte lika mycket som vi föräldrar ;-).