/ Allmänt / Träning /

Springa utan smärta

 
Äntligen kunde jag springa utan smärta i ländryggen och ner i benen. Kändes så underbart och nu är jag mer taggad på att träna vidare. Förut när jag har sprungit har allt känts tungt efteråt och lusten har inte funnits där. Skönt att äntligen kunna springa och nu håller jag tummarna att det har vänt :-).

Årskrönika 2016

 
Några få dagar kvar på 2016 och jag försöker minnas året som har gått. Många skriver årskrönikor så även jag. Jag funderar på vad jag ska skriva om, ska jag bara skriva om alla härliga upplevelser eller ska jag skriva om att under året som gått har ens liv varit som en berg och dalbana. Ska jag försköna året eller skriva som livet är?
Mina tankar går ändå åt att blanda för det är så livet är, livet åker berg och dalbana.
Januari månad brukar ju ofta vara på topp, för mig i alla fall. Det är månaden då jag blickar framåt och tänker på hur jag vill leva mitt liv under året, vilka mål jag har och vilka drömmar jag har. I november/december samlar jag ihop mig och tänker hur året blev, med blandat resultat.
 
 
Februari bjuder på sportlov vilket ofta bjuder på skidåkning och även detta år blev det skidåkning. Vi for iväg till en av mina favoritplatser, Ramundberget. För mig är skidveckan ett andningshål där jag tankar på med energi och vackra upplevelser i synnerhet när vädret bjuder på -5 grader och strålande sol. Nu såg ju inte veckan ut så här hela tiden utan det bjöds på snålblåst, dimma och snöfall. Men i Ramundberget fungerar alla vädertyper, det är lika vackert ändå och jag känner mig lite religiös ;-).
 
 
Mars bjuder på vårkänslor och tävlingssäsongen sätter igång. Det är nu träningen under vintern helst ska ge lite resultat. I mitt fall vet jag inte vad jag ska säga men det kändes väl allt annat än fantastiskt. Vintern och uppladdningen hade byggt på en hel del envisa förkylningar som inte ville ge med sig samt en envis skada (föll i längdspåret när jag gjorde ett fel val) som höll i sig längre än vad jag trodde. Det blev ändå härliga träningsupplevelser då vi åkte med Ok Hällens träningsläger till Frankrike. Vi hann även med att besöka Napoleons slott Fointainbleau vilket var helt magiskt.
 
 
April bjöd på en stor utmaning då jag genomförde min största tävlingsutmaning någonsin. Jag tog mig runt 21 km på Womens Health Halfmarathon vilket för mig var en rejäl utmaning. Dels hade uppladdningen och träningen inför detta lopp inte varit som jag hade planerat och dels hade jag aldrig sprungit så här långt någonsin. Tack Veronica för att du följde med och stöttade mig under loppet.
 
 
Maj - dags för mig att ge mig ut på en resa på egen hand vilket jag inte hade gjort innan denna resa. I det europeiska projektet jag är med i var det dags att bege sig till Wales för studiebesök på en förskola. Jätte intressant besök, att se hur de arbetar inkluderande med barn i behov av särskilt stöd och att se hur mycket Sverige och England skiljer sig åt i sina skolsystem. Jag insåg även att jag klarar att resa själv samt att samtala med personer jag aldrig träffat förut och att samtala på engelska hela tiden. Vår studiegrupp bestod av 10 personer från olika länder i Europa. Jag fick även en dag själv i London vilket jag njöt av. Älskar denna stad :-).
 
 
Juni bestod av den årliga Sommarlandsprintern och sprinttävlingar. I år utmanade Gustav sig med att springa Xtravagansa som han tyckte var helt fantastiskt och vill även springa den tävlingen nästa år igen. Juni var självklart avslutningstider. i år firade vi på vallarna för första gången. Kunskapsskolan bjöd på en trevlig avslutning och vädret ar perfekt med sol och värme.
 
 
Juli är lika med O-ringen och i år begav vi oss till Sälen vilket var en utmaning i sig. Tunga lopp som gick både bra och mindre bra och någon etapp vill jag helst glömma. Gustav fyllde år och nu har vi en tonåring i huset vilket märks ;-).
 
 
Augusti och orienteringstävlingarna fortsätter. Det var både u10-mila och Södermanlandstävlingar. Gustav var glad och stolt över att få tävla i Sörmlandströjan. I år gick tävlingarna härhemma vilket var skönt. Får Gustav möjlighet att springa nästa år igen så bär det av till Karlskoga. Augusti bjöd på ytterligare en utmaning och det var att Roger och jag skulle springa fjällhalvmaraton i Sälen. Roger hade fått tävlingen i present av mig och även jag anmälde mig. En underbar naturupplevesle och ett otroligt jobbigt lopp som jag trodde att jag aldrig skulle komma runt. Jag tog slut vid Hundfjället när jag skulle ta mig upp för slalombacken och sedan kunde jag aldrig hämta tillbaka energin igen under loppet. Det var en obehaglig känsla att känna att all energi tog slut och att det inte fanns något kvar att ge.
 
 
I september bar det av till italien, en resa som jag hade längtat till. Vi åkte till Barolo och fick en långhelg tillsammans med Ann och Oskar. En resa utan barn vilket innebar härliga samtal, långa middagar och resor utan tjat. En resa som jag som vuxen behöver, att bara få vara vuxen och inte förälder.
 
 
Oktober, det är nu månaderna kommer som jag inte är så förtjust i och som får mig att tappa sugen till allt. Tyvärr tappar jag även sugen till det som jag mår bra av nämligen träning. Jag kommer hem från jobbet och istället för att springa/träna hamnar jag i soffan eller äter mer kolhydrater vilket får motsatt effekt för mig och min kropp/psyke mår inget bra. Oktober och november är tuffa månader för mig och jag ahr svårt att kicka igång mig.
 
 
 
 
November släpade sig fram och var en tung månad. Jag försöker gilla november och hitta saker som jag tycker om att göra men jag har svårt att motivera mig och att finna lusten. Något som jag gillar att göra är att springa tillsammans med Gustav. Det är så häftigt att följa hans utveckling och lust till träning vilket inte har varit så under åren som gått. 
 
 
December, sista månaden och dags att sammanfatta året. Många upplevelser har det varit under året och det är bra att påminna sig själv om det nu när jag reflekterar kring 2016. Jag kan lätt hamna i att det inte har hänt någonting och nu ser jag att det har hänt massor. Ibland så mycket så att jag själv har glömt bort att stanna upp och reflektera kring det som händer just nu. Det är någonting som jag tar med mig in i 2017...stanna upp...lyssna...andas...reflektera.
 
GOTT NYTT ÅR!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
/ Allmänt / Filosofiska tankar /

Tappa fotfästet

Att tappa fotfästet i tillvaron är något jag har svårt att förhålla mig till. Jag vet inte om jag har någon form av 50 års kris men just nu just idag har jag tappat mig. 


Det känns som jag är i gungfly och marken gungar under mig, jag står och svajar för att hålla mig upprätt. Det känns som att antingen kommer jag att falla eller så hittar jag tillbaka till balansen. 

Solen lyser ute, en sol som jag brukar njuta av, en sol som ger mig glädje och just nu känner jag ingenting. Det är tomt, borta vilket är en känsla jag har svårt att förhålla mig till. 

Nu har jag varit hemma ett par dagar och jobbar de sista dagarna denna vecka hemifrån. Klarar inte av att just nu sätta mig i bilen och köra till jobbet. Rädd att falla, rädd att bryta ihop därför är det bäst att vara hemma. Hemma i tryggheten. 

Kroppen och fibron har sagt ifrån, kroppen värker och helst vill jag klaga, tala om för världen hur det är. Det är också en känsla jag har svårt att förhålla mig till, jag tycker inte om att klaga och prata kring värken. 

I huvudet vet jag precis vad jag ska göra, vad som är bra för kropp och knopp. Men det tar stopp, stopp att komma igång, stopp till att vilja göra något. 

Behöver komma tillbaka, hitta balansen igen.