Trädgårdshelg
Pingsthelgen har gått i ett rasande tempo känns det som så här på kvällskvisten. Både lördagen och söndagen har vi jobbat ute i trädgården med att rensa, gräva och fixa. Det är så avslappnat att få vara ute och fixa i trädgården, låta kreativiteten skapa i trädgården. Med den krativa känslan går jag in i en ny arbetsvecka. Imorgon är det dags för Vårruset. Ska bli spännande eller inte, Marcela har nämligen bestämt för att klå morsan. Haha få se hur det går ;-)
Bygge på hög nivå
Det är första gången som jag ser ett fantastiskt bygge, ett bygge på hög nivå.
Bävrarna hade varit otroligt flitiga, fällt flera björkar och byggt denna damm så att arrangörerna kunde ta vatten till duscharna därifrån ;-).
Klubbresa till Örebro
Under helgen var det dags för den årliga klubbresan med Ok Hällen. Detta år styrde vi kosan mot Örebro och fyra dagars tävlingar, vilket slutade med tre då värk och ork satte stopp för den fjärde dagen.
Vi bodde på Gustavsviks camping och det var tur att vi hyrde en retrovagn av våra härliga klubbvänner för då hade vi lätt att hitta hem haha. Vi kan säga att Adria, Hobby och en hel del husbilar var populärast på campingen.
Självklart tog var och en hand om sin egen packning vilket vi hade lärt oss efter förra årets resa då brist på kommunikation gjorde att jag inte fick med min väska till en tävling. Tävlingarna gick riktigt bra med tanke på att jag sprang svart bana vilket jag inte har gjort förut. Jag fick en chock första dagen när jag såg kartan men jag tog en kontroll i taget vilket gjorde att jag kom runt. Andra dagen gick riktigt bra fram till 5:e kontrollen då jag tog rygg för att sedan ångra mig. Jag bestämde mig för att köra själv vilket innebar att jag fram till beslutet inte hade kollat kartan och jag bommade 6:e kontrollen med 26 minuter. Vis av erfarenhet och stöttning av Roger och Johanna så fixade jag tredje dagen galant. Jag sprang under timmen vilket kändes i kroppen :-).
Helgen avslutades med den årliga femkampen vilket är ett måste på klubbresor. Nu kommer jag inte ihåg vilket lag som vann men vad gör det. Jag säger som Gustav brukar säga: "Vinna är inte det viktigaste bara man har roligt". Precis så var denna helg ;-).
10-mila 2013
I mörkret denna lördag kväll sitter jag uppe och lyssnar på 10-milas webbradio. Spännande är det och herrarna är ute på sträcka två...få se hur länge man orkar lyssna. Långa natten brukar vara spännande när herrarna sticker ut på 17900m. Spännande är det och här hejjas det på Ok Hällen förstås. Jag behöver dock inte vara så nervös för hur det ska gå för Roger då han var tvungen att tacka nej pga förkylning. Fast jag tror att han känner sig lite sorgsen då han gärna hade sprungit.
Heja Hällen!!!!
Mums med Afternoon Tea
Afternoon tea var en upplevelse, en väldigt god upplevelse :-). Jag insåg dock snart att det hade varit bra att inte komma dit på en tom mage ;-).
Denna kopp hade gärna fått följa med hem. En härlig eftermiddag tillbringades tillsammans med mina (numera fd) kollegor där vi firade en kollega som fyllt år. Många skratt blev det och när jag åkte därifrån var det med glädje och sorg. Glädje för att ha fått arbeta med dessa underbara människor samtidigt som det var en sorg att lämna dem.
En stor sorg
En sorgsen promenad blev det när jag kom upp på elljusspåret. Det var med stor sorg jag såg hur de har avverkat skogen. Nu är det öppet överallt. Jag förstår om det behövs gallra i skogen men detta var inte gallring utan skövling.
Det var med stor sorg jag tittade ut över denna plats där det förut gick en stig och skogen var härligt grön med höga tallar. Nu ser det ut så här :-(. I skogen runt elljusspåret har vi kunnat gjort avstickare in och hämtat kraft från Moder Jord. Det har funnits fantastiska platser att meditera i. Det har gått att lägga spännande banor för barnen i OK Hällen men nu ser det ut så här.
Jag fick en chock, jag visste att det hade avverkats men jag hade inte sett förödelsen förrän idag. Jag gråter och min själ gråter. Vi människor behöver vår natur för att hämta kraft ur. Jag känner mig oerhört sorgsen.
En kvällspromenad i Nyköping
I kvällssolens sken tog jag mig en promenad utmed Nyköpingsån. Forsens brus nådde mina öron och den brusade av liv.Livet i ett virr varr som ändå går framåt. Det är så jag upplever livet, ett virrvarr som bär mig framåt.
En längtan kom att sitta på terrassen och njuta av god rökt fisk och ett gott glas vitt vin. Det är nära nu..nära tills poratarna slår upp och människorna kommer ut från sina hem och fyller hamnens restauranger.
Ett vackert stråk i Nyköping är att just gå utmed ån, ner mot hamnen. Om ett par veckor ser denna promenad annorlunda ut med full växtlighet och med betydligt mer människor i omlopp. Nu var jag själv det kommer jag inte vara då ;-).
En själslig paus
Ibland behöver själen en paus. Jag tog en själslig paus med kaffe i solen. Det får mig att må riktigt gott!!
Att känna jorden mot fingrarna
Att få känna jorden silas mellan fingrarna, att bli smutsig om händerna så där härligt jordig det är livet. Det var så härligt att i solens värmande strålar plantera penséer och fylla en massa olika krukor med dessa underbara plantor. Det är vår för mig!!!
Den växer sakta fram....
Sakta, ibland upplever jag det lite för sakta, växer uppsatsen fram. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle ta så mycket tid med att skriva eller framför allt tankearbetet. Jag har min uppsats i huvudet 24 timmar om dygnet och det är svårt att släppa den. Ibland känns det som att jag skriver uppsats i intervalltempo. Jag skriver frenetiskt i ett par timmar, ja i en timme i alla fall för att sedan göra något annat. Så håller jag på dagarna i ända och det kanske är mitt sätt att hantera stressen och skrivandet. Jag ser i alla fall att uppsatsen växer och den tar form. Nu får den gärna ta så mycket form så att jag kan gå på uppsatsseminariet den 4 juni.
Kringelträffen...
I en härlig solig skogskant var Kringelträffens TC byggd. Här mådde vi gott i solen både före och efter tävling.
Idag var en bra dag rent teknikmässigt då jag förutom två bommar kunde köra på i skogen vilket var en skön känsla med tanke på förra tävlingens katastrofala insats. Jag körde en blå bana då jag kände att jag behöver öva upp orienteringstekniken och banlängden var lagom lång för mig. Jag är nöjd med dagens tävling och jag ser fram emot nästa.
Vilka ska man välja...
Jag och Annelie var vid Ekenäs och handlade penséer och möttes av detta hav med just penséer.
Hmm frågan är ju nu bara vilka man ska välja. Jag hade lite svårt så jag bar hem två kartonger med penséer. Nu väntar dessa underbara blommor på att komma ner i en kruka ;-)
Att veta vad man har men inte vad man får
I fredags arbetade jag min sista dag som förskollärare för att från maj arbeta som specialpedagog. Med sorg i hjärtat klev jag ut genom dörren mot en framtid som jag inte har en aning om hur den kommer att bli. Sorgen var att inte längre arbeta tillsammans med dessa underbara kollegor som jag trivts så bra med.
Nu går jag mot nya utmaningar och samtidigt som hjärtat är sorgset så pirrar det då jag får nya kollegor, nya chefer och nytt jobb som jag än så länge bara har studerat till men inte arbetat som vilket gör det lite pirrigt ;-). Nu kommer jag arbeta som min dröm och mål har varit nämligen specialpedagog. Det ska bli spännade att få coacha arbetslag framåt och se hur de utvecklar sig och sin arbetsmiljö där barnet står i fokus :-)
"Drömmar är till för att förverkligas"
Det finns hopp för framtiden
Det finns hopp när jag hur kloka våra barn är och det visste jag i och för sig redan. Det är helt fantastiskt att få lyssna till deras tankar och känslor. Gustav är ihop igen med samma tjej som han har varit ihop med förra gången. Denna gång var det hon som frågade på Gustav och nu har han fått både blommor och present av henne. Men det som berör mig och där jag känner att hjärtat tar ett glädjeskutt är att hon har förklarat för Gustav varför hon ville bli tillsammans med honom igen. Hon ville vara tillsammans med Gustav för att han är sig själv. Att vara sig själv har vi haft många samtal om här hemma; hur är man då och Gustav har velat vara cool. Vi har sagt att det viktigaste är att vara sig själv, följa sitt hjärta och veta att Jag duger precis som Jag är. Idag fick han veta att det är precis så när Hon berättar att hon vill vara tillsammans med Gustav för att han är sig själv och inte är cool. Det finns hopp, dessa underbara juveler är 9-10 år och vet att de duger precis som dem är :-)
Jag blir så glad att mitt hjärta gör frivolter!!
Söndagslek
Om två veckor har vi vår stora tävling, Stigtomtakavlen. Söndagen ägnades åt att se hur området ser ut och hur vi kan lägga miniknatbanan för de yngsta barnen som vill springa. Självklart får alla barn som vill springa. Detta år ska vi vara vid Gromossen, ett jätte stort gärde som inbjuder till massor av spring. Dessa två juveler, Doris och Fideli, insåg hur mycket det gick att springa vilket gjordes under stunden vi var där. Blir det en solig lördag på tävlingsdagen då kommer detta vara en fantastisk plats.
Nya vindar blåser...
Jag får verkligen nypa mig i armen för att se så att jag inte drömmer. Men det gör ont när jag nyps alltså drömmer jag inte. Här hemma blåser det nya vindar för mig och jag går mot nya utmaningar. Jag ska från maj börja att arbeta som specialpedagog i Botkyrka kommun. Detta har gått jätte snabbt och ett mål är uppnått :-).
Intervjun skedde under påsklovet och jag var inte alls nöjd när jag åkte därifrån. Ibland kan olika ord grusa ens inre och det sunda förnuftet är som bortblåst. Den vuxna Åsa med sunt förnuft var som bortblåst däremot hade barnet Åsa kommit fram och hon kände sig värdelös pga ett sådant grus. Barn Åsa åkte hem med en känsla av att vad hade hon inte var good enough. Hemma berättade jag min känsla och Roger som har varit med mig på resan lyssnade, kramade mig och fanns där samtidigt som han undrade vad jag höll på mig. Det var så skönt att få vila i hans famn och känna mig liten samtidigt som han hade rätt gällande gruset och varför det det kunde påverka mig. Alla som kommer på intervjuer är ju good enough och det vet mitt vuxna jag men mitt barnjag hade en helt annan känsla. Jag fick erbjudandet om jobbet trots gruset som jag upplevde och jag har tackat ja. Nu ska jag på riktigt ut och prova mina vingar som specialpedagog, detta som jag har pluggat till och slitit med samt att min dröm och mål är där nåbart. Jag går härhemma som i ett lyckorus och jag får nog snart kramp i kinderna pga allrt leende.
Jag är på väg mot någonting nytt och nya umaningar :-).
Förändringar...
Haha jag fick mig allt ett gått skratt när jag klev in i badrummet och såg att Gustav hade fixat med badrumshanddukarna. I morse kom han och var väldigt konfunderad för han upplevde det som svårt att veta vems handduk som var vems när alla hade samma färg. Jag förklarade att jag tyckte det var snyggt och enhetligt och att vi alla torkade oss med alla handdukar. Gustav var inte alls nöjd med svaret men vi diskuterade det inte vidare direkt. Medan jag var på Apt på jobbet så hade Gustav tagit ett eget beslut på att ändra om i badrummet. Så nu har vi egna handdukar, Roger grön, Gustav blå och jag vit. Härligt med egna beslut och initiativ :-).
Nu längtar jag
Nu längtar jag efter en hel backe full med blommande vitsippor. Det är så härligt att få bada i ett hav av vitsippor, det är vår för mig. Mitt hjärta sjöng lite extra när jag möttes av dessa blad. Då vet jag att snart så... snart blommar dessa underbara vita blommor och då är det vår :-).
Alternativ Kolmårdkavle
Idag har vi haft alternativ stafettträning/tävling vid Våtmarkerna i Oxelösund. Det blev alternativ då riktiga Kolmårdskavlen var inställd pga all snö som finns kvar :-(...det blir en väldigt kort tävlingssäsong detta år..hmm. Dagen var bra, solen värmde och jag kände mig laddad. Roger och jag var i lag vilket alltid känns skönt :-).
Jag springer ut och tänker att det här känns bra. Men på väg mot andra kontrollen så vet jag inte vad som hände. Jag tvivlade på mig själv och intalade mig att jag inte hade en aning om var jag var någonstans vilket jag i och för sig inte visste. Min tanke var att jag bryter och om jag fortsätter att springa på stigen så kommer nog snart någon större stig och jag springer mot mål. En klubbkompis kommer springade och jag visste att vi sprang samma bana. Jag frågade om han visste var vi var och visst visste han, bakom mig låg nämligen kontrollen jag skulle ha. Så istället för att ge upp så fortsatte jag att springa för då ville jag ju ta hela banan.
Hemma sedan när vi kollade hur jag hade sprungit via gpsen så var jag ju inte så vilse som jag trodde. Dagens lärdom är att jag orienterar bättre än vad jag tror och att jag går rätt även när jag tror att jag är vilse. Så nu ser jag fram emot Kringelträffen och nya utmaningar. Jag drömmer fortfarande om ett bra lopp där både tiden och orienteringen sitter. På Kringelträffen då ska jag.....
Busa är alltid kul
Busa är alltid kul tycker Mantequilla. Denna älskade gosiga hund. Vilka tankar och fördomar jag hade innan angående amstaffrasen och dessa tankar äter jag upp nu.
Jag har ännu en gång fått erfara att det mesta beror på hundägarna och inte rasen i sig, vilket jag i och för sig visste. Mantequilla är en helt underbar hund som är både gosig, busig och lydig. Allt detta beror på att Marcela och Tommy aktivt tränar honom med motion och att umgås både med människor och andra hundar. Vilket gör Mante till en fantastisk hund som vi alla gillar. Gustav har blivit så modig och vågar numera ha benen nere under bordet när vi äter. Det går framåt med hans hundrädsla, tack och lov. (Även med min) En härlig eftermiddag med snöbus var det och att jaga efter en frisbee var ett stort nöje ;-).
