/ Allmänt / Studier /

Universitetet en sista gång

 
I tre år har jag pendlat till Linköping. I tre år har jag vandrat i korridorerna och insupit lusten till lärande. Ett lärande om både sig själv, blivande yrke och i mötet med andra människor. Jag verkligen älskade att gå där i korridorerna känna lukten av "nybakade" bullar från Pressbyrån, känna glädjen/frustrationen till kurserna som lästes. I tisdags var jag där för sista gången när jag gjorde min framläggning av magisteruppsatsen. Det känns lite vedmodigt att det redan är slut, att tre år har gått. Samtidigt är det skönt att äntligen få ett liv, ett liv med familjen. För det går inte att komma ifrån att hur jag än har vänt mig har stressen kring att inte räcka till funnits där. När jag var med familjen så kände jag att jag behövde plugga och vice versa. Nu får studierna vila ett tag tills det är dags att ge sig hän i en masteruppsats. För jag har inte lagt mina forskardrömmar på hyllan men lusten till skrivandet behöver innfinna sig igen. Då får jag vandra i Stockholms universitets korridorer och känna lukten av "nybakade" bullar och insupa lusten till lärande igen.