/ Allmänt / Familj / Tävlingar /

Womens Health Half Marathon

 
Nu var dagen här, dagen som jag skulle utmana mig själv i ett halv maraton. Jag har aldrig sprungit 21 km förut och jag var jätte nervös innan loppet. Dagen började med sol från en nästan klarblå himmel. En bra start :-).
 
 
 
Startbevisen hämtade och väntan på att loppet skulle börja. Det var en lååång väntan.
 
 
Jag tillsammans med min väninna Veronika som var lika vervös som jag.
 
 
Veronika i full fart, hon nådde sitt mål att springa under två timmar. Jag är så sjukt stolt över henne och att hon nådde sitt mål <3
 
 
Jag är även sjukt stolt över mig själv att jag nådde mitt mål, att klara av att ta mig runt banan på 21 km. En längd jag aldrig har sprungit förut. Någon tid hade jag inte satt som mål då jag inte hade någon aning om hur jag skulle lägga upp loppet och om jag skulle komma runt. Men det händer något när jag står på startlinjen och väntar på att få ge mig iväg. Det sitter någon envis jävel på mina axlar som talar om att jag kommer fixa detta. Denna jävel satt på axlarna under hela loppet vilket var behövligt i synnerhet de sista sex kilometrarna.
 
De första femton gick bra sedan var det envisheten som tog mig runt de sista sex kilometrarna. Det var väldigt skönt att komma i mål. Under hela turen hade jag min fantastiska hejjarklack med mig, Roger och Gustav samt Veronikas man Johan. Bättre stöd kunde jag inte ha. Roger påminde mig om min resa som jag har gjort de senaste sexton åren. Jag glömmer lätt bort det och det är skönt att jag har Roger som påminner mig. För sexton år sig var jag sjukskriven och tog mig knappt ut på promenad. Idag springer jag 21 km. Det känns fantastiskt och jag hade inte klarat det utan fantastiskt stöd av Roger. 
 
Dags att börja ladda för Sälens Fjällmaraton :-).
 
 
 
/ Allmänt / Familj / Orientering /

Stigtomtakavle 2016

 
Under denna helg var det dags för årets kavletävling i Valinge. Och vi hade i alla fall tur med vädret ;-). Under morgonen innan vi hann ut hällde regnet ner och jag kände mig skeptisk inför dagen men solen har lyst på oss hela dagen. När tävlingen var slut började det regna.
 
 
 
 
 
 
Som vanligt gick dagen fort och vi hade full fart på miniknatet. Många barn sprang och det största problemet för barnen var nog vilken vinst de skulle ta. Däremot var hallonfestisen den populäraste. Det är tur att jag var kvar på slutet så att jag fick se vem som vann herr respektive damklassen och Göteborg tog hem segern i båda klasserna. 
Det var ett skönt avbrott i vardagen, att få vara ute en heldag i skogen och andas lite skogsluft. Nu avnjuter jag denna dag med en kopp te och soffan.
 
 
 
 
 
 
 
/ Allmänt /

Dra i handbromsen

 
När jag själv inte är uppmärksam och ovillig till att se att livet går lite för fort så har jag en kropp som säger stopp. Idag är en stopp dag, en dag i vila. Många planer fanns på dagens agenda och jag fick stryka varenda en när fibron tog tag i mig och det blev en dag i soffan. Jag har länge haft på känn att det är stressigt runt mig och att jag vill så mycket med arbete och fritid. Kroppen talar med mig och ofta väljer jag tyvärr inte att lyssna på den. Det handlar om trötthet, små yrselanfall under dagarna och att jag glömmer vad jag har lovat till bl a mina barn. När dessa signaler kommer har det gått för långt. 
 
Nu drar jag i handbromsen och behöver tänka på återhämtning. Jag vet att jag vill vara med överallt och vara delaktig men nu behöver jag säga stopp. Säga stopp till det som tar min energi och säga ja till återhämtning. Min reservbank är inte så stor vilket jag vet om och som jag struntar i men nu går det inte längre. Nu behöver jag se över min vardag där det finns plats för återhämtning.