Tiden går
Inser att tiden går ofantligt fort och ibland kan jag känna mig som denna ek, gammal och spretig. Spretig i mina tankar kring arbete, fritid, hem, träning, ett knä som inte är som det ska...helt enkelt att få ihop livspusslet i vardagen. Just nu spretar tankarna åt alla håll och ibland även åt blä hållet dvs när jag inte kan träna som jag önskar pga knät. Jag vet att negativa tankar inte är de bästa tankarna för knopp och kropp men just nu kommer dem med fart och jag känner mig lite uppgiven. På tisdag är det dags för sjukgymnast och jag hoppas verkligen att jag får några svar då om vad jag kan göra framåt. Om två månader är det dags för O-ringen.
Som sagt tiden går och om fyra veckor är det skolavslutning. När jag tittar bakåt på denna vår har det hänt en hel del. Firade min 50-års dag i Ramundberget vilket var helt otroligt härligt då alla barn var med inklusive respetive samt de bästa vännerna. Gustav, jag och kusin Josefin reste till London på sportlovet. En fantastisk resa och London är London, favoritstaden. En hel del orienteringstävlingar har hunnits med, mest som publik eller i promenadtakt. Det som har varit bäst är att se hur Gustav har utvecklats och se glädjen i hans ögon när han kommer i mål efter ett lyckat lopp.
Ibland är det bra att se i back spegeln för att se att det har hänt en hel del och i synnerhet när jag tycker att det inte har hänt någonting alls. Nu blickar jag fram mot sommar, värme och ledighet. En sommar att längta till.