Abstinensbesvär
Återigen funderar jag på vad detta med vandring har gjort med mig, vad som händer inom mig när jag vistas i naturen. Det är som att själen får en andpaus när jag vandrar i sakta mak framåt samt att mina energibehållare fylls på för varje steg jag tar. Vi hann vara hemma i två dagar innan det började klia i benen och abstinensen efter naturen tog över och som tur var hade vi en vandring inbokad på Sörmlandsleden tillsammans med goda vänner.
Jag blir som ett litet barn när ryggsäcken packas med triangakör, mat, vatten och kaffe. Det är nästan så att jag hoppar bredvid Roger och tjatandes frågar när är vi klara. Samtidigt pirrar det lite extra i kroppen och hjärtat av glädje att få ge mig ut och återigen få vara en del av naturen och Moder Jord.
Denna gång vandrade vi en del av etapp 38 med lunchstopp på Gullängsberget. Tänk vad gott köttbullar och makaroner smakar ute med en vidunderlig utsikt över havet 😀. Etappen gick över en hel del gamla gravrösen där historiens vindslag slår till och man undrar hur mycket mänsklig kraft det har gått åt för att bära upp alla stenar? Vi avslutade med att bada fötterna vid Västra Koviks strand, vilket var skönt. Att få sitta på sandstranden och gräva med tårna i sanden samtidigt som ljudet från vågskvalpet når ens öron är lisa för själen. Även efter denna vandring kom suget på mer, vill gå mer, vill upptäcka mer och vill uppleva mer. Jag sitter och tittar i Sörmlandsledsboken och drömmer mig bort till olika platser samtidigt som jag planerar för nya 😉.
